We are da bloggers

Jag är så fruktansvärt less på allt snack! Mycket snack och lite verkstad är det värsta jag vet! Särskilt när det finns något som måste göras! Nu kommer jag ihåg varför jag mår dåligt av att vara runt dom. Jag kan inte bo med människor vars liv kretsar runt tv-tablån och där inget någonsin händer!

Jag försöker och försöker, jag har väl för fan ett liv jag också?! "Du som jämt är borta blablabla"! Jag har vart borta EN dag den här veckan, första gången på jävligt länge och jag är "borta hela tiden"! Kan ju bero på att ni ALDRIG gör nånting? Det mest spännande som händer är att man måste handla mat någon gång då och då. Ta mig härifrån!! Detta är varför jag alltid söker anledningar till att inte fara hem.

Men när fan ska man ha råd med att bo själv då?? "Du kommer aldrig klara det blablabla", jag är så jävla less på att dom bara skiter fullständigt i mina känslor och aldrig stöttar en, någonsin!! Jag är en känslofull människa och någon som behöver stöd! Jag har många åsikter, som jag har lärt mig att vädra vare sig dom vill höra eller inte. Jag försöker säga som det är, jag kan inte sova på nätterna pga. det där! Och vad fan får jag tillbaka, "ja buhu stackars dig, vi förstör ditt liv ojoj, stackars dig asså!" Jävla sarkastiska idioter

Inse att vi kommer att flytta snart! Det är inte ens en månad kvar till inflyttning hos pappa, och dom kan inte ens diskutera vilka jävla möbler vi ska behålla, men nähä! Inte ens var fan jag och syster ska bo?! Tydligen kommer vi inte få vara hos pappa ens?? Förresten, behåll skiten ni då så flyttar jag till ett eget ställe, då får ni göra samma misstag för 3e gången. Vänta till sista sekunden med att bestämma nått och sen sitter man i ett hus man inte trivs i och som man inte gjort ett piss i!

Jag vill bara ha ett hem som man vill komma hem till, som känns tryggt och anpassat efter oss. Men skit i det ni, det verkar ju vara förmycket begärt iaf. Im sticking to the plan, moving out as soon as I can..